Som poet tillhörde Barral den till en början samhällskritiska Barcelonaskolan. Med memoarsviten Años de penitencia (’Botgörarår’, 1975), Los años sin excusa (’Åren utan ursäkt’, 1978) och Cuando las horas veloces (’När de flyende timmarna’, 1988) gav Barral inträngande inblickar i spanskt samhälls- och kulturliv det senaste halvseklet.