Som krigshovrättsråd från 1827 och generaldirektör i Fängelsestyrelsen från 1835 var Livijn uppslagsrik och reformvänlig. Han var jämte nära vännen Lorenzo Hammarsköld en av stiftarna av Vitterhetens vänner och medarbetade i Polyfem samt i satiren Markalls sömnlösa nätter (1820–21). Som skönlitterär författare prövade Livijn många genrer, men de flesta