coincidentia oppositorum
coincideʹntia oppositoʹrum (latin, ’motsatsernas sammanfall’), tanken att alla motsatser i grunden sammanfaller.
Denna tes är mest känd från den nyplatonskt influerade filosofin under förrenässans och renässans. Man möter den hos Nicolaus Cusanus, som menar att alla motsägelser upphävs och alla motsättningar slutligen förenas i Gud, samt hos Giordano Bruno. I nyare tidens filosofi är den mest bekant från Schelling och den romantiska
Information om artikeln
Källangivelse