dualis [-ɑ:ʹ- eller dʉ:ʹ-] (av latin duaʹlis 'som har med två att göra', av latin duʹo 'två'), numerus (i vissa språk, till exempel sanskrit och forngrekiska) vid sidan av singularis och pluralis, använt för att ange tvåtal, särskilt om företeelser som uppträder parvis.