I sin förtvivlan tynade hon bort – ”Narkissos! sjöng Eko döende vid sorgens källa” (Fröding) – och förstenades; blott rösten levde kvar. Ovidius besjöng förvandlingen (i ’Metamorfoserna’, bok 3). Myten vill förklara ekot i ett berglandskap. Ivar Lo-Johansson knyter an till motivet i romanen ”Geniet” (1947).