Emilio Vedova framträdde på 1950-talet som en av de informella expressionister för vilka konsten utgör ett materiellt avtryck i mänsklighetens och i individens historia; de trodde sig genom den spontana gesten kunna göra det omedvetna närvarande i konstverket. Vedovas måleriska gestik gav upphov till ömsom eleganta, ömsom brutala bilder, i