emissionskontroll
emissionskontroll, ett selektivt kreditpolitiskt medel på kapitalmarknaden som tillämpades 1952–85 och innebar att obligationer, förlagsbevis och vissa andra skuldebrev – med undantag för Riksgäldens emissioner – fick ges ut först efter Riksbankens tillstånd.
Emissionskontrollen fungerade som en frivillig överenskommelse mellan bankerna och Riksbanken. Den avsåg lånebelopp, ränta och löptid och hade till syfte att prioritera statens och bostadssektorns behov av långfristiga lån.
Information om artikeln
Källangivelse