Erland Lagerlöf var docent i teoretisk filosofi i Lund 1892–97, senare lektor i Västerås. Han är känd för utomordentliga svenska tolkningar av antik diktning, främst ”Odysséen” (1908) och ”Iliaden” (1912). Också Lagerlöfs tidigare översättningar av Theokritos ”Idyller” (1884) och Juvenalis ”Satirer” (1896) präglas av poetisk kraft och finess.