Under safaviddynastin (1501–1736) blev Esfahan i östra Iran ett centrum för såväl den politiska som den kulturella utvecklingen. Här sammansmälte de två stora traditionerna inom den s.k. illuministiska filosofin, de som utgick från Suhrawardi respektive Ibn al-Arabi, till vad som kom att kallas esfahanskolan, med Mulla Sadra som sitt viktigaste