Ferenc Juhász beskrev i poetisk form den sociala omvandlingen efter andra världskriget med framtidstro och optimism. Senare besvikelse förmörkade dock hans poesi och gav den djupare perspektiv. Från1960-talet använde Juhász gärna en blandform av vers och prosa med ett komplicerat, överhettat språk som uttryckssätt.