Teorin grundades av den tyske kemisten G.E. Stahl omkring 1700 men hade rötter i den gamla idén att ett ämne förlorar principen ”svavel” då det brinner och en metall principen ”kvicksilver” då den kalcineras, dvs. övergår i aska, slagg eller rost. Detta synsätt modifierades i slutet av 1600-talet av J.J.