fraktur
fraktur (latin fractuʹra ’brytning’, ’brott’, av fraʹngo ’bryta sönder’), ursprungligen en kansliskrift framvuxen under 1400-talet.
Som helhet föreligger den först i två läroböcker, skrivna av kansliskrivaren Wolfgang Spitzweg för prinsen Maximilian I. Som kejsare gynnade Maximilian den nya kanslistilen, som också snart blev tryckstil eller förebild för sådana. Bland skriftformens tidiga mästare märks Albrecht Dürer och Martin Schönsperger. Den ursprungliga frakturen karakteriseras av ornamentering, av vertikal
Information om artikeln
Källangivelse