Gandharakonst
Gandharakonst, buddhistisk riktning inom indisk konst, uppkommen under den kushanska maktperioden, troligen under första århundradet e.Kr.
Den kvarlevde ända till 600-talet men var mest produktiv omkring 200 e.Kr. i området kring Gandhara i Femflodslandet (nuvarande nordöstra Pakistan och Punjab). Av särskild betydelse för den nordliga buddhismen var att man här bröt mot traditionen och började avbilda Buddha själv, liksom man även gjorde i den samtida Mathurakonsten.
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Medverkande
Gunilla Gren-Eklund
Källangivelse