Helgedomar
Eftersom kultens fundamentala akt, brännoffret, förrättades utomhus bestod helgedomarna från början främst av ett altare, ofta med en inhägnad som avgränsade det heliga området (temenos). Det egentliga templet uppträdde först efter 700 f.Kr. Grundtanken var att ge kultbilden, som representerade guden, ett hus; byggnaden var alltså inte avsedd
Information om artikeln
Medverkande
Charlotte Wikander
Källangivelse