Liksom Sergio Corazzini och F.M. Martini var Guido Gozzano en ledande företrädare för ”i crepuscolari” (skymningspoeterna), som i den symbolistiska och dekadenta poesins efterföljd skapade pessimistiska och ödesmättade visioner. Hans dikter, inte minst de tidiga försöken, präglas av ett personligt tonfall och ett djupt allvar, där även den privata tragedin,