habitus

habitus [haʹ-] (latin, ’utseende’, ’(yttre) gestalt’, ’beskaffenhet’, ’tillstånd’), disposition eller beskaffenhet som gör att någon vanemässigt förhåller sig på ett visst sätt.

Termen går tillbaka på Aristoteles och blev central i skolastikens etik och teologi. Man menade t.ex. att den genom sakramenten förmedlade nåden möjliggjorde habituella akter av tro, hopp och kärlek.

Information om artikeln