Hans Thoma utgick från en idealistisk bildtradition men mottog under en vistelse i Paris 1868 avgörande impulser från Courbets realism och Barbizonskolans friluftsmåleri. Hans landskap, i synnerhet skogspartier, och hans religiösa framställningar representerar naturalismen i tysk konst i linje med Wilhelm Leibl och dennes krets men har ofta symbolistiska övertoner.