Enligt denna skulle riksdelarna ha var sin folkrepresentation, men för gemensamma angelägenheter – utrikespolitik, försvar och finanser – skulle det finnas en gemensam beslutande församling, riksrådet, valt enligt synnerligen odemokratiska regler på ett sådant sätt att danskarna skulle komma att vara i majoritet. Författningen mötte starkt motstånd bland hertigdömenas tyskspråkiga