Ján Kollárs omfattande sonettsamling Slávy dcera (’Slávas dotter’, 1824; utvidgad och bearbetad 4:e upplagan 1852) har en prolog på elegiskt distikon. Den fick stort inflytande genom den lidelsefullt uttryckta idén om slavernas gemenskap, avskyn för varje form av förtryck och visionen av slavernas, det egna folkets och hela mänsklighetens