Jean-Paul Belmondo slog igenom i Jean-Luc Godards gangstermelodram ”Till sista andetaget” (1960) och blev snart den franska nya vågens unge rebell. Hans fulsnygghet och personliga utstrålning i kombination med en spelstil påminnande om Humphrey Bogarts och Jean Gabins gjorde honom även internationellt till en eftersökt stjärna.