jellingestil
jellingestil, fas i nordisk djurornamentik, huvudsakligen förekommande under 900-talet och karakteriserad av starkt stiliserade och ofta bandformigt utdragna djurkroppar.
Termen användes ursprungligen för ett föremålskomplex i Jelling på Jylland, bl.a. Harald Blåtands stora runsten, vilken dock av senare forskning förts över till mammenstil.
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Källangivelse