junggrammatikerna
junggrammatikerna [juʹŋ-] (till tyska jung ’ung’), krets av språkvetenskapsmän som under några decennier från omkring 1875 var verksamma i Leipzig, framför allt inom området indoeuropeisk språkhistoria.
De präglades av positivism och hade naturvetenskaperna som förebild. En central men omstridd tes var att ljudförändringar följer bestämda lagar och att undantag måste ha en särskild förklaring, t.ex. att de bildats genom analogi. Junggrammatikernas inflytande inom språkvetenskapen var stort, inte minst i Sverige. I den ursprungliga kretsen ingick Karl Brugmann,
Litteraturanvisning
Källangivelse
Vill du komma åt hela artikeln?
Objektiv och pålitlig kunskap.
Prova det, du kommer att gilla det!
Marknadsledare i Sverige.