I anslutning till den kyrkliga teologitraditionen och dess kritik av nyskolastiska uttrycksformer utvecklade Rahner i anknytning till tysk idealism och existentialism en transcendental-teologisk metod med samsyn mellan uppenbarelsen och den mänskliga kunskapens struktur. Beträffande t.ex. treenighetsläran, ekumeniken och dialogen med andra världsreligioner blev hans nyansatser bestämmande för den allmänteologiska diskussionen