Schlyter var president i Hovrätten över Skåne och Blekinge 1929–46, riksdagsman 1919–20 och 1926–49 (första kammaren), konsultativt statsråd 1921–23 och 1925–26 samt justitieminister 1932–36. Som ordförande i Strafflagberedningen 1938–56 gjorde han en betydande insats för reformering av den svenska strafflagstiftningen och kriminalvården i modern anda.