kenning
kenning [kɛʹn-] (fornisländska, av kenna 'kalla', 'benämna'), i Snorre Sturlassons Edda term för en viss typ av bildspråk, särskilt utmärkande för norrön poesi.
Kenningen kan vara en enkel tvåledad omskrivning, som då guden Tor kallas ”Sifs make” eller en kämpe ”svärdets svingare”. Men i mera särpräglade fall är det metaforiska inslaget starkt: havet blir till ”humrars båtskjul”, kampens blod till ”svärdets svett”, ormen till ”ljungens fisk”. I eddapoesins enklare stil är kenningarna vanligen både
Information om artikeln
Källangivelse