klezmer [klɛʹz-] (jiddisch, av ett hebreiskt ord med betydelsen ’musikinstrument’), pluralis klezmorim, ursprungligen term för judiska, mestadels folkliga musiker i Östeuropa, i vidare bemärkelse också instrument och den instrumentala musik som utövades bland ashkenazim, de i huvudsak jiddischtalande östeuropeiska judarna.