Lars-Olof Larsson disputerade 1964 med avhandlingen Det medeltida Värend. Som docent i Lund deltog han i planläggningen av det nordiska ödegårdsprojektet, och i Växjö utvecklade han framgångsrikt småländsk regionalhistoria och ägnade sig även åt populärvetenskapligt författarskap, till exempel Dackeland (1979) och Kalmarunionens tid (1997).