Remick filmdebuterade som hejaklacksledare i ”Ett ansikte i mängden” (1957), och i många följande roller fick hon upprepa denna manipulativa erotiska funktion. Hon var dock i stånd till inträngande karaktärsstudier, såsom i ”Analys av ett mord” (1959), ”Vredens flod” (1960) och kanske främst ”Dagen efter rosorna” (1962), där hon porträtterade