libertus
libeʹrtus, libertiʹnus, (latin, av liʹber 'fri'), i antikens Rom benämning på frigiven slav.
Frigivning kunde lagligen ske genom manumissio (’släppande ur handen’), antingen vid förhandling inför ämbetsman eller i testamente. Den frigivne fick begränsad medborgarrätt: han bar toga, men kunde inte vinna inträde i senaten och fick inte förrän under Augustus gifta sig med en friboren. Frigivna kunde inte bekläda vanliga prästämbeten men
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Källangivelse