Staden blev vid 1100-talets slut centrum för den europeiska emaljkonsten. En stor produktion av främst kyrkliga föremål med färgrik gropemalj på förgylld koppar spreds över Europa. Under 1200-talet försämrades kvaliteten på arbetena, och vid 1300-talets mitt hade tillverkningen närmast upphört. En ny blomstring för Limogesemalj kom under 1500- och 1600-talen,