Drivande var Eiler Bille, Richard Mortensen och Vilhelm Bjerke-Petersen. Till sina utställningar i Köpenhamn inbjöd L. internationellt ledande modernister. Efter något år utgick Bjerke-Petersen och med honom den surrealistiska inriktningen. I stället kom expressionism att få större roll, med bl.a. Asger Jorn och Carl-Henning Pedersen.