När löpande rim förekommer, blir gärna fyndigheten och välklangen i själva rimmen en huvudpoäng i dikten. Fröding, Birger Sjöberg och Povel Ramel är virtuoser på detta område: ”Friden kring vårt torp är vilande, / dit vi kom bilande / från stadens kvalm i munter spleen. / Sommarn möter med ett