maner
maʹner (av latin maʹnes ’manerna’, ’de bortgångnas själar’, egentligen ’de goda’), i romersk religion benämning på underjordens makter.
Från slutet av republiken kom ordet att beteckna de avlidnas andar, ibland identifierade med lemures (goda andar) eller larvae (onda andar, spöken). Från republikens slut till 100-talet e.Kr. inleddes romerska gravinskrifter oftast med Dis Manibus (”åt de avlidnas andar”), förkortat D.M.
Information om artikeln
Källangivelse