Mare Kandre debuterade skönlitterärt 1984 med novellsamlingen I ett annat land. Hon uppmärksammades för ett suggestivt, bildrikt språk, bl.a. i Bübins unge (1987). I Aliide, Aliide (1991) skildrar hon ett barns utsatthet. Deliria (1992) förmedlar civilisationskritik, medan den utopiska berättelsen Djävulen och Gud (1993) speglar