Seligmans viktigaste bidrag är teorin om inlärd hjälplöshet. Denna teori har utvecklats till att inbegripa ”pessimistiska” och ”optimistiska” stilar att förklara händelser man drabbas av och den betydelse dessa stilar har för välbefinnande och hälsa. Seligman brukar ses som en av grundarna av positiv psykologi, en ”positiv” motpol till DSM.