På egennamnen anläggs samma aspekter som på övrigt språkmaterial; de undersöks med hänsyn till fonologi, morfologi (namnbildning, böjning), etymologi, syntax, semantik, stilistik, kronologi, frekvens, geografisk och social spridning. Av central betydelse är frågan om egennamnens grammatiska och semantiska särställning (se egennamn).