Nikolaus Lenau fann sin andliga tillhörighet hos de så kallade schwabiska romantikerna – Gustav Schwab, Ludwig Uhland och Justinus Kerner. Olycklig kärlek till en väns hustru ledde till att han 1833–44 ständigt var på resande fot. Under denna tid skrev han sina ofullgångna episk-dramatiska verk, Faust (1836), Savonarola (1837)