De fyra diktsamlingar, Flodmaal (1913), Runemaal (1914), Kvæde (1915) och Ved vebande (’Vid smärtgränsen’, 1923), som Olav Nygard utgav före sin tidiga död i tuberkulos, är alla skrivna på nynorska. Hans lyriska språk är präglat av en sträng formkänsla och ett lågmält, stundom extatiskt tonfall. Nygard är främst