Olbers paradox
Olbers paradox [ɔʹlbɐs], astronomiskt problem formulerat av bl.a. Edmond Halley och Jean-Philippe Loys de Chéseaux under 1700-talet samt på nytt av Heinrich Wilhelm Olbers 1823.
Paradoxen innebär att hela stjärnhimlen borde lysa intensivt, ungefär som solskivan, om universum är oändligt och stjärnorna är någorlunda jämnt fördelade i rymden. Den observerade ljusstyrkan för varje ljuskälla avtar visserligen med kvadraten på avståndet, men antalet ljuskällor tilltar lika hastigt. Varje tänkt ”skal” av universum kring jorden borde därför
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Medverkande
Bengt Gustafsson
Källangivelse