orant
oraʹnt (latin oʹrans, genitiv oraʹntis, presens particip av oʹro ’tala’, ’be’),
i senantik konst en människa som ber stående med armarna utsträckta och blicken lyft mot himlen. I kristen konst avser orantställningen att erinra om korsfästelsen. Den användes också som böneställning av asketiska munkar, ibland flera timmar i sträck. Jämför adorant.
Information om artikeln
Källangivelse