På 1850-talet utvecklades metoder för diagnos och behandling av akuta och kroniska mellanöreinflammationer. Detta medförde att otologin (läran om öronsjukdomar) blev självständig och skildes från allmänkirurgin. Under den fortsatta utvecklingen skapades metoder för diagnos och behandling även av sjukdomar inom näsa/bihålor och struphuvud, vilket gav specialiteten dess namn. I dag omfattar