Pandu [pɑ:ʹndu], pāṇḍu (sanskrit, ’blek’, ’gulaktig’), i fornindisk myt kung i Bharata och far till fem hjältesöner, pandavas, vilka efter många äventyr besegrade sina kusiner (kaurava) i den konflikt som utgör ramhandlingen i eposet ”Mahabharata”.