Under början av 1960-talet använde Pelle Gudmundsen-Holmgreen seriella metoder men reducerade sedan sin stil i Samuel Becketts anda till en fragmentarisk, ”absurd” sats, t.ex. i Je ne me tairai jamais. Jamais (1966), för röster och kammarensemble. I orkesterstycket Spejl (1973) utnyttjade han collageteknikens möjligheter; andra verk karakteriserades med etiketten