Under 1890-talet kom Per O. Hallman i kontakt med Wienarkitekten Camillo Sittes riktlinjer för ett konstnärligt stadsbyggande och tillämpade dem i Sverige i tävlingsprojekt och talrika uppdrag, de första åren ofta i samarbete med Fredrik Sundbärg. Som lärare vid Tekniska högskolan i Stockholm 1897–1934 introducerade Hallman ämnet ”stadsanläggningskonst” i arkitektundervisningen.