perfektiv
peʹrfektiv (av latin perfeʹctus ’fullbordad’, av perfiʹcio ’fullgöra’, ’slutföra’), en aspekt som anger att verbhändelsen har nått ett naturligt slut.
I många språk uttrycks skillnaden mellan perfektiv och imperfektiv aspekt i verbets form. Jämför ryska: ja otkryl okno ’jag öppnade fönstret’; ja otkryval okno ’jag höll på att öppna fönstret’, ’jag brukade öppna fönstret’. Se också tempustermen perfekt.
Källangivelse
Vill du komma åt hela artikeln?
Objektiv och pålitlig kunskap.
Prova det, du kommer att gilla det!
Marknadsledare i Sverige.