perfektiv
peʹrfektiv (av latin perfeʹctus ’fullbordad’, av perfiʹcio ’fullgöra’, ’slutföra’), en aspekt som anger att verbhändelsen har nått ett naturligt slut.
I många språk uttrycks skillnaden mellan perfektiv och imperfektiv aspekt i verbets form. Jämför ryska: ja otkryl okno ’jag öppnade fönstret’; ja otkryval okno ’jag höll på att öppna fönstret’, ’jag brukade öppna fönstret’. Se också tempustermen perfekt.
Information om artikeln
Källangivelse