prelaʹt (medeltidslat. praelaʹtus, egentligen perfekt particip av praefero [praⁱʹ-] ’bära eller föra framför’; ’utmärka’), hederstitel inom romersk-katolska kyrkan för förtjänta präster; under medeltiden benämning på ledande kaniker i ett domkapitel; i allmänt språkbruk (högt uppsatt) präst med myndigt uppträdande.