rentoileʹring [raŋtua-] (av franska rentoiler, av re- ’åter-’ och entoiler ’uppfodra på väv’, av toile ’(linne)väv’, ’lärft’), konservatorsteknik bestående i att man förstärker eller reparerar en målning på duk genom att antingen avlägsna den gamla duken och överföra målningsskiktet på ny duk (äkta rentoilering) eller – vilket är vanligast – att man limmar upp den gamla duken på en ny.