Chia fick sitt genombrott i början av 1980-talet i samband med det italienska ”transavantgardets” segertåg över världen. I likhet med sina kolleger förkastar Chia modernismens utvecklingsoptimism och internationella anspråk. I stället vänder han sig till det stora italienska kulturarvet. Det är främst de Chirico, Alberto Savinio och Carlo Carrà som