Skriften skrevs som en förberedelse för det allmänna kyrkomöte som påven Paulus III hade kallat till 1537 (sedan uppskjutet till 1545) ”för att utrota alla kätterier och villfarelser”. Vid ett möte i Schmalkalden 1537 blev texten inte erkänd som en för de reformerade kyrkorna gemensam bekännelsetext, men den undertecknades senare