skräckfilm
skräckfilm, film som försöker skrämma eller chockera sin publik genom att konfrontera den med något okänt, övernaturligt eller tabubelagt.
Vanliga skräckgestalter är monster, spöken och seriemördare. Viktiga inspirationskällor för skräckfilmen är den gotiska romanen (se skräcklitteratur) och populära teaterbearbetningar efter dessa samt den tyska 1920-talsfilmen. Bland de tyska filmerna blev särskilt ”Doktor Caligaris kabinett” (1920) och ”Nosferatu” (1922; efter Bram Stokers ”Dracula”) stilbildande när det gäller scenografi och ljussättning.
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Medverkande
Michael Tapper
Källangivelse